Kommentarer 0

Vit keramik med karaktär- resultat av min debut

 

kiwis

Jag blev både generad och överväldigad den där första dagen på keramikkursen. Jag kom visst en hel halvtimma för tidigt och det var full aktivitet i den lilla varma verkstan innanför de stora immiga fönsterna. Kvinnorna där inne var fullt upptagna av sitt skapande och ingen svarade när jag tog sats och frågade med min blyga men höga och klar stämma om jag kommit lite för sent. De bara tittade på mig. Tämligen vänligt för all del. Men de svarade liksom inte på min fråga. Det kändes besvärande, och jag kände hur min blick flackade för en sekund. Ni vet säkert hur jag menar.

Istället fick jag svar av den långa bullriga mannen med glesa tänder, stora händer och de nakna fötterna i tofflorna. Skrattande och med sin lekfulla och lite tillgjorda röst så upplyste han mig om att jag minsann inte var för sen. Tvärtom, jag var för tidig, detta var kursen före min kurs.

Det och hans överväldigande uppenbarelse och det faktum att vart jag än stod i den lilla verkstaden så stod jag i vägen, det gjorde mig lite obekväm och generad. Min keramikkurs debut kunde kanske börjat bättre. Men jag gjorde minsann en skål, det gjorde jag. Den är fin och jag är nöjd, ler och tänker att en dag. En dag skulle jag vilja bli lika duktig som Elin Lannsjö. Tänker samtidigt att hon  säkert började sin bana som keramiker med skålar som mina. Lite vingliga, ojämna men fulla av glädje. Eller kiwi.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Skriv ett svar