1
Mitt öga tog en extra sekund på sig att se. Men sen ville jag inte sluta titta…
2
Fin variant av drömfångare tycker jag. Att skapa själv eller klicka hem →
3
Varför inte? Kan hända att det blir en variant här hemma i år.
♥
1
Mitt öga tog en extra sekund på sig att se. Men sen ville jag inte sluta titta…
2
Fin variant av drömfångare tycker jag. Att skapa själv eller klicka hem →
3
Varför inte? Kan hända att det blir en variant här hemma i år.
♥
* Fabriken är ett gäng glada inredningsbloggare som regelbundet bloggar under olika teman med inriktning på inredning, hus och hem. Tanken med Fabriken är att vi tillsammans ska inspirera varandra och andra.
Denna vecka är temat alltså ljus i mitt hus. Jag har under dagen hunnit titta på en del av de andra medlemmarnas inlägg och konstaterar att vi bjuder på mycket olika men också mycket samma. Fast ändå inte. För trots likheter är alla inlägg och bidrag olika och högst personliga och mångfalden i Fabriken är stor. Jag tror att alla stilar och smaker kan finna något intressant om lust och tid att klickar sig runt finns.
Vi är bevisligen många bloggare som håller levande ljus nära hjärtat och njuter av dess flämtande lågor när höstmörkret sänker sig. På mina bilder idag syns ett antal nedbrunna ljus i mitt hus.
Den med gott minne känner igen min egensvarvade ljusstake på bilderna. Det är den som är träfärgad, samtliga vita är köpta. Jag har faktiskt inte hunnit svarva klart några fler ljusstakar men hoppas nästa vecka ska bjuda på tid att tillbringa i snickeriverkstaden hos Kent.
Jag vet vad jag ska bli när jag blir stor. Nu äntligen vet jag. Jag ska bli ljusstakssvarvare. Tänk alla dessa år som jag tittat in och för all del jobbat på en del projekt i min svärfars snickeriverkstad utan att ställa mig vid svarven. Alla dessa år till spillo. Jag menar, tänk va många ljusstakar och skålar jag hade kunnat tillverka under de dryga 22 åren som han varit min svärfar!
Det är en alldeles egen värld som han skapat sig där i det utbyggda varma garaget min Kent. En värld som ger honom ro och kraft att skapa. Han skapar både glädje och de allra mest fantastiska saker i trä. Det finns ingenting som han inte kan skapa i sin fina verkstad. Då menar jag verkligen ingenting. På riktigt.
Jag kan ju inte riktigt skapa vad som helst om man säger så. Men den där avkopplingen och sköna glädjen som han talar om att han finner där, den fann jag också.
Det är något alldeles speciellt att skapa med sina händer. Den totala koncentrationen och det sköna fokus som liksom bara kommer av sig självt när man startar svarven och spånet börjar yra och öronen liksom krullar ihop sig lite av det höga men fina ljudet. Jag är helt såld på det här med att svarva. Bästa DIYet :)
I verkstaden finns det fyra sådana här fantastiska byråer fulla med skrot och skatter.
Givetvis finns det plåster inom räckhåll. En liten röd papperslåda som Kent tejpat fast på bandsågen och markerat med ett kors. Alldeles ljuvlig och logisk i sin fantastiska miljö.
Här ser man inte riktigt hur glad jag kände mig inuti. Men det syns att jag är fokuserad i alla fall :)
Jag blev själv riktigt nöjd med min allra första ljusstake. Jag har redan en ny på gång och när jag skapat mig min första lilla kollektion så lutar det åt att det blir ljusstakar i många av paketen under granarna runt om mig i år. För huuur många som helst kan jag ju inte ha själv.
För sluta svarva ljusstakar det kommer jag inte göra på länge. Om ens någonsin. Finns ju egentligen ingen anledning att sluta med något så galet kul :)
| Detta är mitt bidrag till Fabrikens tema DIY |
I ett av tonårsrummen hemma finns detta hemmasnickrade sängunderrede. Ett i mitt tycke väldigt bra sätt att använda gamla sj-pallar, eller lastpallar som en del kallar dem. Jag har ju även en bänk i vardagsrummet där det är just sj-pallar jag använt mig av. Se här och här )
Det lite ruffa uttrycket kan tyckas passa extra bra i ett tonårsrum då det harmonierar med den ack så väl igenkända kaosstämningen som allt som oftast kännetecknar rummet. Klädhögarna som kommer och går (och kommer snabbt igen) överkastet som tycks vara rummets onödigaste pryl och drivor av tofsar och tomma vattenglas…
En sommarlovsfläta, ett groende ekollon och en fin trave med nystrukna kökshanddukar. Jag är lite smått besatt av kökshanddukar. Älskar att hitta mjuka använda och gärna broderade exemplar på loppisar. Jag har planer på att sy en stor kalasduk av kökshanddukar så snart min samling har utökats lagom mycket.
Då och då hamnar glas i alla dess former på hyllorna. Men det blir lätt lite trist när de flesta står i diskmaskinen, då blir det lite tomt och trist. Men jag återkommer i alla fall med jämna mellanrum att förvara dom här.
En av kransarna hänger tappert kvar på väggen i köket. Den vissnar med värdighet och får finnas ett litet tag till. Antagligen så kommer jag stöta till och riva ner den så att den smular söner vid ett högst olämpligt tillfälle fram igenom. Skulle inte förvåna mig.
Vimplarna hänger egentligen mest i fönstret i köket som en slags festgardin och jag bara älskar dom. Skulle mycket väl kunna tänka mig en uppsättning eller mer i varendaste färgställning som finns. Mina är levererade härifrån men jag vet att de finns också här tillexempel.
Örterna på min bänk ska snart få flytta ut så de kan få ordentligt med ljus. För där jag vill ha dom är det lite mörkt och under den mörka delen av året är de lite som snittblommor. De liksom tappar färg och form med jämna mellanrum. Ytterligare grönt i vårt kök visade jag ju här. Det är riktigt härligt att se barnen sitta och plugga under den grönskan. För det är i köket de helst sitter. Det blir gärna så, att man fastnar stannar och landar där. I köket. Välkommen om du vill.