Kommentarer 4

just lite bättre

Ibland kan jag bli lite osäker på om jag verkligen försöker mitt allra bästa. Skulle jag inte kunna försöka vara en lite bättre mamma, fru, dotter, syster eller vän. Det är stundtals verkligen inga problem att göra långa prydliga listor på saker jag skulle kunna föreslå mig själv att göra för att kanske bli just lite bättre. Men jag vet inte.

Jag kan ibland förnimma ett minimalt sus i magen när jag tänker att ”jag är bra nog”, ett sus som kanske avslöjar mig. För jag är nog lite rädd för att jag i själva verket kanske är lat, eller rättare sagt lite bekväm. Eller kanske framförallt aningens osäker, tvekande på min egen förmåga. För tänk om jag anstränger mig till det yttersta för att vara den allra bästa av allt, och så skulle det i sista ändan visa sig att det inte räckte ändå. Något av en mardrömstanke. Som kanske spökar hos oss alla lite på undantag i det innersta gömda. Fast spelar det egentligen någon roll?

Kanske  är det bra att spara på de där yttersta ansträngningarna som finns på den imaginära listan i bakhuvudet. Spara och leva trygg i tron att det alltid finns lite mer att ge, liksom ruva på en reservplan. Låt mig gå omkring och le inombords åt tanken på att det minsann finns ytterligare en växel att lägga i om det verkligen behövs. Eller också glömmer jag bara av det så länge. Jag ska i alla fall sluta tänka på det. För jag är ganska säker.

Det viktigaste ger jag dig varje dag. Utan att tänka på det så plockar jag nog från min hemliga lista vareviga dag.

Vi är alla våra bästa jag, just här och just nu.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

4 Kommentarer

  1. Intressanta tankar Tina,
    Jag, min bror och min svägerska pratade om något i närheten igår. Att jag är lite missnöjd med mig själv för att jag inte riktigt gör de där små sakerna som medmänniskor borde göra för varandra. Vi var ute och gick när vi pratade och på vägen hem mötte vi några grannar och Emelie, min svägerska, frågar spontant om dom vill ha bärhjälp? Varför kommer inte sådant naturligt för mig? Ett så tydligt exempel på vad vi precis pratat om.

    En bättre mamma funderar jag ofta på hur jag skulle kunna bli. Jag tror inte att det är rimligt att göra stora förändringar på en och samma gång, utan för att beteenden skall hålla i längden fungerar nog små steg bättre. Senaste steget är att jag och barnen kramas ”god morgon” varje dag och berättar en sak som vi ser fram emot under dagen.

    Önskar att jag kunde stämma in i ditt slutord, men är inte säker på om det skulle vara sant…

    • Emma
      Bara genom att välkomna tankarna och bjuda orden att samlas och formuleras är en liten sak som gör dig lite bättre. Redan där. En medvetnhet i hjärtat sprider sig omedvetet utanför och hittar sin mottager tror jag. Du verkar vara en så fin människa och jag fastnade för ett tag sedan för några ord som du skrev på din blogg där du visade det allra finaste flickrummet med mycket rosa.( Den snyggaste nyansen av rosa om du frågar mig) Du skrev att ”båda barnen är dina favoritbarn” och jag tyckte så mycket om den formuleringen.
      Ingen banbrytande poesi kanske men det är där i det vardagliga enkla som den största finheten finns. Jag tror nog det är så. Samtidigt tror jag att vi missar många vackra stunder. Men också att vi uppfattar samma sak så olika, det jag missar, det ser du. Och tvärtom en annan gång.
      När du reflekterar och känner en önskan attt göra gott så sker det redan… Men såklart kan vi göra än mer, både för oss själva, de vi tycker om och medmänniskan vi möter. Det är en fin tanke och vi borde bli varma och le när den svävar igenom oss. Okej?

      Kram

Skriv ett svar