Kommentarer 2

Doften av knallpulver och äventyret som inte blev

Olivia tittar upp från sin mobil och frågar; ”Vet ni om någon i släkten har en cowboy-hatt?”
Mannen  skrattar till aningens, fast han tittar inte upp från sin mobil när han svarar; ”Haha, nej det tror jag inte. Hurså?”
Nu tittar hon inte heller upp från sin mobil när hon fortsätter; ”Vi ska ju ha tema vilda western på studentskivan…”

braid

Samtalet fortsatte men jag försvann i tanken och mindes hur gott knallpulverskott luktar och hur tuff jag kände mig när vi var på vilda western-temaparken High Chaparall när jag var liten. Jag hade fått en pistol och ett hölster. Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av cowboys och indianer som jag minns och detta minne är egentligen laddat med något annat.

Leksakspistolen var tung och kall i min lilla hand, hölstret var stelt och av plast. Jag minns en hatt och en rutig skjorta på min lilla späda kropp. Hur härligt fantasifullt det kändes när familjen var där och hur spännande och oväntat lyxigt det var att vi skulle sova över där. Om jag inte minns helt fel så var det tämligen oplanerat. Det var tajt i plånboken när jag växte upp så det förekom inga vidare värst spektakulära utflykter.  Mina föräldrar stötte på bekanta som var där på den svängiga countryfestivalen som tycktes omsluta oss alla och en var. Deras vänner bjöd oss att stanna över natten i deras stora hotellrum. Eller var det kanske en stuga. Minns inte helt säkert. Så härligt att mina föräldrar nappade på erbjudandet i alla fall.

Jag blundar och blir varm när jag minns mamma och pappa kramas. Sådär fint och avslappnat stod mamma framför pappa med hans armar om sin midja. Fint minne som jag hoppas är sant. Det fanns en mjuk stämning i luften, jag är säker på det. Countrymusiken fick nog  människorna att bli lite extra kramiga tror jag.

Sen tog det en helt annan vändning. Helt andra minnen väller fram. En rosa glass som hette Lollipop. Med en ätbar pinne som innehöll tuggummi och som luktade väldigt sött. Jag tror jag gillade den. Jag minns hur den så himla sorgligt nog kom upp efter en stund, och vi körde hem genom de småländska skogarna mitt i natten. En galopperande magsjuka satte stopp för vår vilda westernövernattning och min genom alla tider tydligaste smakaversion rotade sig i den småländska natten.

Men jag tänker hellre på hur gott knallpulverskott luktar. Nu luktar det dessutom väldigt gott från den tända grillen här ute. Från det ena till det andra.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

2 Kommentarer

  1. Tänk att vissa minnesfragment kan vara så glasklara och andra saker omöjliga att minnas.
    Jag var fem år då min lillebror föddes och bilden av hur jag stod upp och gungade (vet precis vilken gunga i ordningen det var på) och försökte hoppa av gungan när mormor ropade att pappa var i telefon är tydlig som om det var idag. Men sedan har jag ingen aning om vi fick åka till bb samma dag eller hur det var när vi fick se Max första gången…

    • Ja det är sannerligen ett mysterium det där med minnen. Fast jag gillar nog att det faktiskt är just så oberäkneligt vilka minnen som går att plocka fram och inte. Då slipper man liksom ha dåligt samvete för att man inte minns saker som andra kanske tycker att man borde….man kan ju inte styra över det helt och hållet.
      Fint minne du har av när din bror kom till er. Det var ju just då du började existera som hans storasyster ♥ Du måste tycka mycket om din lillebror eftersom det var just det minnet som du kom att tänka på :)

      kram

Skriv ett svar