Alla inlägg i Kategorin “Tema | utmaningar

Blogginlägg kring ett speciellt tema som du kan finna på andra bloggar också.

Kommentarer 0

We decor life | Advent

sosAdvent kom till slut. Som vi väntat. Ändå stod vi där i helgen och hade inget annat än fyra gröna ljus att sätta ner i adventsljusstaken. Men vet ni? Det gick bra det också, och ärligt talat så är vi inte sådär väldans mycket för just det där med adventsljusstake, vi tänder ju liksom alltid ljus när mörkret kommer krypandes och adventstämningen infinner sig mer genom blommor och ljusstakar i fönstren tycker vi. men i år har vi som sagt gröna ljus i den vi har.

För mig som för så många andra är musik viktigt för att skapa stämning. Den här låten är så himla mycket advent för mig och alldeles särskilt denna avskalade lite nakna versionen. Jag gillar det lite operfekta och takten stämmer fint med mitt adventshjärta.

Samtidigt som jag kommer i nån slags skön adventsstämning av denna låten så översköljs jag av minnet av den frihetskänsla jag kände när jag promenerade ensam på den milslånga stranden utanför Pizzo i Italien en sommar och Tove och Robyn var mitt enda sällskap i lurarna. Olika känslor men ändå samma på något sätt.

sosbarnbyar

Som mina ögon svämmat över när jag lyssnat till sagan om Flickan med svavelstickorna och som min röst stockat sig när jag läst den högt. den är så fin och jag blir berörd bara jag tänker på den. Så det är inte utan att jag känner ett vackert vemod och en önskan om värme åt fler i adventstid när jag skramlar med min tändsticksask från SOS Barnbyar. Så det är ju tämligen genialiskt att låta en textrad från H.C. Andersens saga pryda baksidan av tändsticksasken. Jag har skrivit ytterligare några ord om den lilla asken  på Decor Life tidigare idag också

Decor Life är det fram till onsdag 3 december klockan 12.00 möjligt att vara med och blogga kring temat Advent och länka sitt inlägg. Det vore kul om du ville hänga på vetja!

signatur

Kommentarer 14

F A B R I K E N * | ljus i mitt hus

* Fabriken är ett gäng glada inredningsbloggare som regelbundet bloggar under olika teman med inriktning på inredning, hus och hem. Tanken med Fabriken är att vi tillsammans ska inspirera varandra och andra.

TEMA

Denna vecka är temat alltså ljus i mitt hus. Jag har under dagen hunnit titta på en del av de andra medlemmarnas inlägg och konstaterar att vi bjuder på mycket olika men också mycket samma. Fast ändå inte. För trots likheter är alla inlägg och bidrag olika och högst personliga och mångfalden i Fabriken är stor. Jag tror att alla stilar och smaker kan finna något intressant om lust och tid att klickar sig runt finns.

Vi är bevisligen många bloggare som håller levande ljus nära hjärtat och njuter av dess flämtande lågor när höstmörkret sänker sig. På mina bilder idag syns ett antal nedbrunna ljus i mitt hus.

ljusstakar

brightlight

ljus

Den med gott minne känner igen min egensvarvade ljusstake på bilderna. Det är den som  är träfärgad, samtliga vita är  köpta. Jag har faktiskt inte hunnit svarva klart några fler ljusstakar men hoppas nästa vecka ska bjuda på tid att tillbringa i snickeriverkstaden hos Kent.

signatur

FÖLJ MIN BLOGG MED BLOGLOVIN

Kommentarer 9

TEMA | månadens fyra

Månadens fyra är en återkommande utmaning eller kanske uppmaning till vem som helst runt om i bloggvärlden (finns det en sådan förresten? Egentligen?) att göra ett blogginlägg utifrån den bokstav och de ord med just den för månaden utvalda bokstaven som begynnelse. Fritt att tolka hur som helst och det är Anna och Ulrika som håller i taktpinnen. Ganska kul tycker jag och vill vara och tolka deras valda ord enligt följande:

UGGLA 

Vi har lyckan att bo i ett bostadsområde där vi har en lekplats omgiven av stora vackra ekar bara några steg bort och dessutom en hel skog ytterligare knapp hundra meter bort. Såklart har vi då också tillgång till fågelkvitter av alla de slag. Enligt min man hörs en uggla med jämna mellanrum. Jag lyssnar och hävdar då lite retligt varenda gång att det visst inte är en uggla utan duvor. Han blir lika sur och irriterad varendaste gång, och först var det faktiskt så att jag verkligen trodde att det var duvor. Nu är jag bara 90% säker på att det inte är en uggla. Men jag tänker inte ge mig. Oh nej.

Katerina Plotnikova - Beast

Katerina Plotnikova är en rysk fotograf jag länge beundrat. Hon använder sig av alldeles livs levande djur i många av sina magiska bilder. Vilket jobb det måste vara kring dessa fotograferingar. Tänka tt få vara med och smyga runt där och lära sig. Wow. Jag är helt förtrollad. Kolla in fler av hennes fotografiska konstverk här >>

 Meet The Photographer Who Uses Real Animals In Her Dreamy Portraits

 

UPPFÖLJARE

Den uppföljare som jag är allra mest nyfiken på just nu är faktiskt mig själv. Men vadå tänker ni!? Jo jag har avslutat ett kapitel och påbörjat ett nytt. En ny säsong eller något sådant. Typ. Jag skrev om det här för ett litet tag sedan och jag måste erkänna att jag är nyfiken på Tina 2.0 Kommer hon att göra som jag tror och hoppas, eller kommer hon bli tvingad eller kanske välja oväntade lösningar? Vilka lärdomar har hon med sig från förra kapitlet och vilka nya kunskaper ska hon förvärva?  Dessutom har jag varit hos optikern i dag och det verkar som om uppföljaren ska skaffa glasögon också. Fasen, detta tycker jag är spännande. Fortsättning följer…

 

mallorca

UTEKVÄLL

Flera utekvällar under vår Mallorcavistelse i augusti avlutade vi uppkrupna hela familjen på någon av hotellets solterrasser och i de solsängar som på dagarna silade solens strålar. Vi köpte lite godis eller frukt och låg sedan där och tittade på film på Ipaden eller ”slösurfade” lite. Fast mest så låg vi och pratade. Om allt och inget. Hela familjen. Några av oss somnade. Ljuva utekväll.

Detta är ingen ju bra bild, den är tagen med min Ipad. Ändå är det en perfekt bild. Från en perfekt utekväll med min familj.

 

pion

UPPSKATTNING

För ett litet tag sedan fick jag en tydlig påminnelse om att det helt plötsligt kan vara för sent att tala om för någon hur mycket den personen betyder för dig. Det kan helt enkelt vara för sent att visa uppskattning.

Under min högstadietid hade jag större lust att vara med kompisar än på lektion många gånger. Jag var inte ointresserad tvärtom ganska duktig, men kompisar var viktigare just då. Det ledde ju till ogiltig frånvaro och uppläxande samtal. Jag sa inte emot de vuxna, jag visste att de hade rätt i det mesta. Men jag kände mig liksom tvingad att välja kompisarna och inte mitt eget bästa alla gånger. Men det fanns en speciell lärare som verkligen såg mig och förstod mig. På riktigt. Han var den strängaste och hade det svåraste ämnet och kastade kritor om man inte lyssnade på hans genomgångar vid svarta tavlan. Jag hade sådan respekt för honom men inte bara för att han var strängast utan också för att han respekterade mig och såg mig på riktigt. Jag kände det. Han lade ofta armen om mina axlar i slutet av våra samtal och kramade till hårt och sa: Det kommer gå bra för dig. Det kommer gå bra.

Naturligtvis blev det inte naturligt för mig som 15 åring att säga det till honom när jag slutade nian trots att jag innerst inne ville. Genom åren har jag då och då fått en hård kram av igenkänning och en ärlig fråga om hur jag har det när vi stött på varann på ICA. Men aldrig har jag riktigt fått fram hur mycket han har betytt för mig. Vilken viktig person han var under de där lite slingriga åren.

Men så förra midsommarafton var jag tillsammans med min familj och min brors familj och en massa vänner och dansade runt midsommarstången och jag fick syn på honom. Min bror hade också haft honom som mattelärare och tyckte liksom jag att han var den absolut bästa läraren genom åren. Vi gick fram till honom och hans fru. Kramades, för han kände ju naturligtvis igen oss, och vi talade om för honom hur otroligt mycket vi tyckte om honom. Jag såg hur hans ögon tårades och hans fru såg så stolt ut och jag sitter här med rysningar och fuktiga ögon bara jag tänker på det.

För ett par veckor sedan gick han bort. Men jag hann visa honom min uppskattning och det är jag så glad över. Om ett litet tag ska jag besöka hans grav och lägga en krita i ett hörn och viska…

signatur

FÖLJ MIN BLOGG MED BLOGLOVIN

Kommentarer 4

FABRIKEN | söndagsbild

barkknivapple2

Att använda den där kniven tar på krafterna när man är full av bacillusker vill jag lova. Jag tog bort bark på ett par björkstubbar i går och har typ träningsvärk i dag. Ynkligt. Nu ska jag hänga upp nytvättade linnegardiner som trots att jag tvättade dem i 30 grader tycks ha krympt och lättar från golvet. Jag får helt enkelt låtsas att det inte spelar mig någon roll.

signatur

|  Detta är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild  |

FÖLJ MIN BLOGG MED BLOGLOVIN

Kommentarer 0

Hörn och favorithörn | Fabriken

tvhorn

Hörn jag ser i stort sett varje dag. Inga favorithörn med men omtyckta på sitt sätt liksom. De små printen som jag köpte från det som då hette Signerat.se och som idag heter Nordic Design collective, tavlan från Odd Birds och Tvn. Ful men nödvändig (och ärligt talat lite omtyckt trots allt)

filippas_sovhorn

Tänka sig att det finns lite Odd Birds även i detta hörn. Huvudändan på lillasysters säng är placerad i en liten alkov i hennes lilla rum och vi är överens om att det är ett av husets mysigaste krypin. Ett riktigt favorithörn. Att hon dessutom har min favoritlampa som sänglampa och husets absolut skönaste säng gör ju inte hörnet mindre favoriserat.

Fler favorithörn finns länkade här inne på Fabriken >>

signaturFÖLJ MIN BLOGG MED BLOGLOVIN

 

Kommentarer 2

Skördetider är fina tider

morotter

Men hos oss är det i stort sett redan över. Här är syns det sista knippet morötter och de sista rädisorna som vi åt upp härom dagen. Jag har egentligen aldrig varit så mycket för trädgården tidigare och kan ju naturligtvis inte titulera mig som trädgårdsentusiast med gröna fingrar ännu. Men det finns bra mycket mer lust och nyfikenhet gällande utemiljön och det sköna gröna nu än för några år sedan. Vi odlade ju i våra odlingsbänkar för första gången i år.

odlingsbankar

Man kan ju lugnt säga att vi lärt oss en del genom att göra en några klassiska nybörjarmisstag. Vi satte tillexempel potatis och jordgubbar tillsammans (!?) Förstår ju nu att det var hur korkat som helst. Potatisen tog naturligtvis all plats och sol från jordgubbarna. Det borde vi ju kanske kunnat räkna ut. Men nu har vi lärt oss det och gör inte om just det misstaget. Vi hoppar nog  över att sätta potatis nästa år och satsar på att låta jordgubbarna få revansch istället.

Jag var också lite väl ivrig när jag köpte plantor till örtplanteringen. Jag ville ha det fylligt och grönt direkt, och anade inte riktigt vilken enorm växtkraft det var i dessa små plantor. Det växte till sig något alldeles  galet och fort gick det ju också. Borde ta en bild och visa hur det ser ut nu. Ni kommer skratta;)

Men jag är trots små charmiga nybörjarmisstag väldigt glad åt vårt lilla odlingsplats utanför köket. Jag kan ärligt säga att det faktiskt är ett av mina favorithörn här hemma. I dag bloggas det kring just temat favorithörn inne på Fabriken. Jag har själv flera favorithörn och ska visa mer lite senare. Men så länge är det väl värt att kika in på Fabriken.

signatur

FÖLJ MIN BLOGG MED BLOGLOVIN

Kommentarer 2

SÖNDAGSBILD: allt de ännu inte sett

filippasogon600

Ett ögonblick. Ett enda ögonblick kan ändra allt.

Just här var vi trygga tillsammans, hon och jag och kameran.

Jag tänker på alla ögonblick hon har framför sig.

Jag tänker på ögonblicket då hon kom till oss. Allt ändrades.

Allt.

Dessutom tänker jag lite på vad jag ska göra i morgon när den alldeles nya fina september kommer till oss. Svarva lite tror jag. För svarva det är det nya svarta. Det har Weronica och jag liksom bestämt. Och Weronica, hon har ju kolla på saker. Det vet vi ju. Eller hur!?

signatur| detta är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild  |

Kommentarer 11

Ett DIY i klass med ett riktigt hantverk (på riktigt ;)

svarvjarn

Jag vet vad jag ska bli när jag blir stor. Nu äntligen vet jag. Jag ska bli ljusstakssvarvare. Tänk alla dessa år som jag tittat in och för all del jobbat på en del projekt i min svärfars snickeriverkstad utan att ställa mig vid svarven. Alla dessa år till spillo. Jag menar, tänk va många ljusstakar och skålar jag hade kunnat tillverka under de dryga 22 åren som han varit min svärfar!

lampaDet är en alldeles egen värld som han skapat sig där i det utbyggda varma garaget min Kent. En värld som ger honom ro och kraft att skapa. Han skapar både glädje och de allra mest fantastiska saker i trä. Det finns ingenting som han inte kan skapa i sin fina verkstad. Då menar jag verkligen ingenting. På riktigt.

Jag kan ju inte riktigt skapa vad som helst om man säger så. Men den där avkopplingen och sköna glädjen som han talar om att han finner där, den fann jag också.

Det är något alldeles speciellt att skapa med sina händer. Den totala koncentrationen och det sköna fokus som liksom bara kommer av sig självt när man startar svarven och spånet börjar yra och öronen liksom krullar ihop sig lite av det höga men fina ljudet. Jag är helt såld på det här med att svarva. Bästa DIYet :)

ladorisnicken  I verkstaden finns det fyra sådana här fantastiska byråer fulla med skrot och skatter.

plasterlada Givetvis finns det plåster inom räckhåll. En liten röd papperslåda som Kent tejpat fast på bandsågen och markerat med ett kors. Alldeles ljuvlig och logisk i sin fantastiska miljö.

tina_svarvar140829

Här ser man inte riktigt hur glad jag kände mig inuti. Men det syns att jag är fokuserad i alla fall :)

ljusstakeJag blev själv riktigt nöjd med min allra första ljusstake. Jag har redan en ny på gång och när jag skapat mig min första lilla kollektion så lutar det åt att det blir ljusstakar i många av paketen under granarna runt om mig i år. För huuur många som helst kan jag ju inte ha själv.
ljusstake2 För sluta svarva ljusstakar det kommer jag inte göra på länge. Om ens någonsin. Finns ju egentligen ingen anledning att sluta med något så galet kul :)

signatur|  Detta är mitt bidrag till Fabrikens tema DIY  |

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...