Alla inlägg i Kategorin “Everydaystories

Kommentarer 2

Renovering | gipsa tak och gilla läget

hullerombuller2x

På bilden ovan skymtar den fyra meter långa platsbyggda bänken vars toppskiva i massiv ek fått sig en omgång med mörkbrun lackbets. Jag är så nöjd och planerar att betsa en hylla i samma nyans och placera bakom en av sofforna. Nyansen har kompisar i andra sidan rummet i våra gamla pinnstolar vid matsalsbordet och hela rummet tycks liksom lite mer tillfreds numera. Fast det har nog det nymålade vita golvet en stor del i också såklart. Jag ska visa det så småningom. När allt återgår till lite mer ordning och reda.

Naturligtvis har vi ju inte en klädställning i vardagsrummet i vanliga fall. Men eftersom vi gipsar och spacklar i tjejernas sovrum så har stora delar av deras möblemang fått prova på lite nya ställen här i huset.

Renovering och spackel

Gips och spackeldamm skulle kunna driva vem som helst till vansinne. Det är så otroligt talangfullt när det gäller att finnas kvar hur mycket man än städar. Verkar nästan som om det förökar sig när man dammsuger och dammtorkar. Så istället för att låta det ge upphov till krypningar utmed ryggraden på mig så har jag slutit fred med både dammet och det allmänna stöket. Det känns som det enda rätta att göra. Åtminstone för en tid.

hattifokus

Det kan till och med vara lite trivsamt att ha hela halva huset lite upp och nedvänt. Då är det liksom ingen idé att gå och plocka och eventuellt låta irritation smyga sig på när det inte plockas undan efter sig. Bra att ha det så här då och då tänker jag.

hjulet

Gipshissen är en stor grön koloss som faktiskt är riktigt mysig att ha ståendes. Låter konstigt så klart och egentligen är det ju inte utseendet på den utan snarare det faktum att den skonar våra ryggar något alldeles kolossalt som ger den dess trivsamma utstrålning.

Jag såg precis att en av mina absoluta favoritbloggar bytt namn. Tankar kring namnbyte  har legat och grott ett tag vet jag och jag tycker så mycket om att den numera heter Nanna van Berlekom. Fantastiskt vackert namn på en fantastiskt vacker människa och nu också en blogg.

Kommentarer 2

Doften av knallpulver och äventyret som inte blev

Olivia tittar upp från sin mobil och frågar; ”Vet ni om någon i släkten har en cowboy-hatt?”
Mannen  skrattar till aningens, fast han tittar inte upp från sin mobil när han svarar; ”Haha, nej det tror jag inte. Hurså?”
Nu tittar hon inte heller upp från sin mobil när hon fortsätter; ”Vi ska ju ha tema vilda western på studentskivan…”

braid

Samtalet fortsatte men jag försvann i tanken och mindes hur gott knallpulverskott luktar och hur tuff jag kände mig när vi var på vilda western-temaparken High Chaparall när jag var liten. Jag hade fått en pistol och ett hölster. Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av cowboys och indianer som jag minns och detta minne är egentligen laddat med något annat.

Leksakspistolen var tung och kall i min lilla hand, hölstret var stelt och av plast. Jag minns en hatt och en rutig skjorta på min lilla späda kropp. Hur härligt fantasifullt det kändes när familjen var där och hur spännande och oväntat lyxigt det var att vi skulle sova över där. Om jag inte minns helt fel så var det tämligen oplanerat. Det var tajt i plånboken när jag växte upp så det förekom inga vidare värst spektakulära utflykter.  Mina föräldrar stötte på bekanta som var där på den svängiga countryfestivalen som tycktes omsluta oss alla och en var. Deras vänner bjöd oss att stanna över natten i deras stora hotellrum. Eller var det kanske en stuga. Minns inte helt säkert. Så härligt att mina föräldrar nappade på erbjudandet i alla fall.

Jag blundar och blir varm när jag minns mamma och pappa kramas. Sådär fint och avslappnat stod mamma framför pappa med hans armar om sin midja. Fint minne som jag hoppas är sant. Det fanns en mjuk stämning i luften, jag är säker på det. Countrymusiken fick nog  människorna att bli lite extra kramiga tror jag.

Sen tog det en helt annan vändning. Helt andra minnen väller fram. En rosa glass som hette Lollipop. Med en ätbar pinne som innehöll tuggummi och som luktade väldigt sött. Jag tror jag gillade den. Jag minns hur den så himla sorgligt nog kom upp efter en stund, och vi körde hem genom de småländska skogarna mitt i natten. En galopperande magsjuka satte stopp för vår vilda westernövernattning och min genom alla tider tydligaste smakaversion rotade sig i den småländska natten.

Men jag tänker hellre på hur gott knallpulverskott luktar. Nu luktar det dessutom väldigt gott från den tända grillen här ute. Från det ena till det andra.

 

Kommentarer 0

Olikheter och likheter

Det är uppenbart en hel del muskler som kramar och omsluter, tar sin väg förbi och runt om halsen. Var enda en av dom tycks vara intimt kopplade till mina  känslor och reagerar på en millisekund med att bli varma och spänna sig när jag återigen tittar på den 3 minuter långa hälsningen där trummandet smälter samman med bilder som betyder allt och så olika för alla och en var. Ögonen tåras och jag blir sådär varm och lyckligt sorgsam som jag tycks bli allt bättre på att bli. Kan hända hänger det ihop med att jag bara blir mer och mer komplett med åren. Att varenda upplevd känsla och erfarenhet ger mig möjlighet att komma närmre mig själv. Och att Kent är Kent.

Vi lyssnade på den nya låten i bilen i går jag och lillasyster och hon sa att det verkligen alltid är något speciellt med just deras musik och kanske framför allt deras texter. Vi hade precis lyssnat på Peg Parneviks alldeles nysläppta låt som för all del inte var dålig på något sätt, tvärtom, glad och säkerligen en blivande hit. Men så klart kan man inte jämföra, det höll hon ju med om.  Nej i deras texter kan man alltid hitta något just för sig själv, oavsett i vilket mood man tycks vara fast i för tillfället. Glad, trött fundersam eller ledsen. Musik förstärker, förflyttar och förankrar oss.

Vi pratade om just detta lite senare när vi satt och åt hela familjen och då sa mannen

– Det är ju lite som med Det okända då eller? Han lät blicken svepa lite med fixerade den egentligen på mig. Med en glimt och ett litet glatt uns av provokation. Han vet nämligen att jag är väldigt i frågasättande när det kommer till den mer obestämbara och andliga biten. Där kan man ju också passa in allt efter person och vad man vill se och känna, fyller han i. En varm tant som så klart måste vara någons mormor och så vidare, ler han. De stämmer ju det han säger. Det finns en likhet. Men ändå hallå! Att jämföra Kent med Det okända. Vet inte om det känns ok.

Jag skäms alltid en aning när jag konfronteras med min misstro gällande kontakt med det okända och andevärlden.  Eller rättare sagt det faktum att jag inte tycks ha förmåga att hålla tyst med vad jag tror och inte tror, det är ju upp till var och en. Men av nån outgrundlig anledning så tycks jag näst intill tvångsmässigt alltid läcka nån liten onödig kommentar om att allt minsann går att passa in om man bara vill. Att det som sägs är så generellt och allmänt att det inte går att misslyckas med att hitta likheter och anknytningspunkter för den som söker. Må så vara. Jag får tro och tycka som jag vill och det får ju så klart alla andra också. Dessutom kan det väl aldrig vara fel att hitta det man söker. Jag känner ju inget fel i det faktum att jag hittar pusselbitar och att känslorna får en känsla av rymd och lätthet som jag fångar upp och omsluter när jag skruvar upp volymen och välkomnar varje sekund av musik.

Det är ok att jämföra Kent med Det okända. Helt ok, då som nu för alltid.

 

Kommentarer 2

Inget är som förut men allt är som vanligt

gille

Då vaknade vi upp på lite olika håll här i huset denna nya vecka. Inget står på sin vanliga plats och allt är härligt rörigt. Till och med nattens vedermödor med snarkande man och jamande katter blir ljusa minnen på ett nafs denna lite vädermässigt gråa men ack så ljusa måndag.

gillestuganstokig

Vi har glada och energiska påbörjat några ganska stora projekt precis här det i Sundlingska huset. En stort superlyxigt (tycker i alla fall jag;) spabad landade utanför dörren för ett par veckor sedan och har redan givit oss många fina stunder och en herrans massa kittlande huvudbry. Angenämt sådant förvisso, och när vi sitter och njuter av såväl stjärnor över huvudet som vårsol och fågelkvitter blandat med värme och vattenångor så känns allt hårt arbete som ligger framför oss ganska avlägset. Men vi ska gräva och bygga och skapa en ny oas i ett hörn. Så fort tjälen försvinner ur marken så ska vi sätta i gång med det.

Idéerna poppar runt i huvudet och hela familjen pinnar och fyller på våra Pinterest-boards. Det vettigaste hade ju så klart varit att vänta med själva inköpet innan den rätta platsen var förberedd. Men vad gör man om ett kanonpris hoppar efter dig och kramar dig på ett snällt och förförande vis. Jo, man passar på och tar det lite som det kommer.

fyratankarspabad

Men det är så klart inte just därför vi har stökat till det så innerligt här inne. Nej, vi målar golv. Så vi sover lite här och där i huset under några nätter nu. Blir lite som att vara på besök hos någon annan. En minisemester mitt i den vanligaste vardagen.

Inte oväntat. Inte alls. Det gör inte det hela mindre känslosamt dock. Jag blir uppfylld och varmt förundrad över hur mycket musik betyder. Det är mäktigt, det är det.  Jag lyssnar in mig på Kents nya singeln Egoist denna måndag. Och jag ska leva leva livet…

 

Trevlig måndag!

Kommentarer 2

Månadens lista | februari 2016

Kulör

Stenkulor i glasburk

Gamla och nya och ganska noga utvalda att sparas ligger de där. Min lilla samling av kulor. Jag gillar de milda färgerna och jag letar just nu kuddar och sammetstyg som kan förstärka dessa färger i tv rummet på entréplan. Det har visat sig vara ganska svårt att hitta bra sammetstyg. Har du något tips på var man kan hitta det?

Outfit

sisxtydays-21

Jag fastnade för denna outfit hos Ann-Malin häromdagen. En vacker kimono och ett vackert foto.

Blomma & frisyr

Sommarfläta med vita små blommor

Flätor. Alltid flätor, och här fina Olivias. En alldeles lycklig sommardag med små blomsterspår fångade i lockarna.

Citat

Mitt liv buffrar just nu.

Buffrar liksom. Just nu. Och jag kan knappt vänta på vad som komma skall…

Gladhet

fotoutmaningen_mars_2016

Såg i mitt Instagramflöde för en stund sedan att fina duktiga och galet inspirerande Hanna Wendelbo kommer att hålla i Fotoutmaning Mars2016. Det är tredje året i rad som Hanna får Instagram att poppa av inspiration. Kul!

Bok

all jag inte minns

En behaglig bok som jag just nu håller på att avsluta. Jag tycker om den och ser fram emot att läsa mer av honom.

Musik

emmalouise

Emma Louise. Favorit ljust nu.

 

Kommentar 1

Oroa dig inte

4616fc94827c6a525f2bde169df598a7

När vi skulle gifta oss sa vår präst att det aldrig kunde bli fel. Bara annorlunda. Där och då  syftade hon på själva vigselceremonin och det faktum att vi hade den finaste lilla brudnäbb på dryga två år som självklart skulle komma att freestyla. Stunden i kyrkan blev precis som vi ville ha den, och orden har vi burit med oss genom livet och lyft dem in och ur den ena situationen efter den andra. De passar alltid.

Det kan aldrig bli fel. Bara annorlunda ;)

Kommentarer 0

Visste du att…

Det här är bloggen som kom och gick, följde strömmar men skummade allt annat än på ytan, gled i land och spolades bort. För att sakta rinna tillbaka ut i det stora oändliga.

Allt för att starta om efter att ha vilat tryggt i tidvattnets omslutande vaggande, som mått bra av månens strålar och långsamt växt i vågorna…

Jag visste inte. Men nu vet jag. Nu vet vi.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...